Dálki är nordsamiska och betyder väder eller klimat. 

Sápmi – samernas land, är och har varit under ständig förändring. Samerna, med rötter i Skandinaviens äldsta jakt- och fångstkultur, har genom årtusenden tvingats till anpassning beroende på tillgången till jakt och fångstbar vilt, klimat och samhällsutvecklingen.
Den nu pågående klimatförändringen ställer krav på anpassning till nya förutsättningar som man ännu bara kan spekulera i.

Det samiska samhället och rennäringen känneteckens traditionellt av att den tar att den tar till vara naturens varaktiga tillväxtprodukter i form av växter, fisk och växelvis bete inom sommar-, vår-, höst- och vinterbetesområdena.

En ekologisk långsiktighet och hushållning av naturresurserna är en central del i den samiska kulturens utveckling från det ursprungliga fångstsamhället till dagens moderna renskötsel och utveckling av andra samiska näringar som bygger på återvinningsbara resurser.

Det som vi idag kallar miljötänkande är inget nytt i den samiska kulturen eller i de samiska näringarna. Att värna om betesresurserna, markerna, viltet och fisken har varit en förutsättning för att långsiktigt kunna leva på de samiska näringarna och överleva i det samiska området. En respekt för naturen och det levande finns också djupt rotad i den samiska kulturen.

Traditionellt har samerna, liksom många andra urbefolkningar, betraktat jorden som levande och besjälad. Det har varit en självklarhet att naturen ska nyttjas - men inte förbrukas. Samerna har traditionellt ”levt av, och i, naturen och varit aktsamma om att leva på överskottet av vad naturen gett”.

Det så kallade ”kretsloppstänkandet” som är ett sentida fenomen i den svenska miljödebatten, var av nödvändighet en självklarhet i jägarsamhället och senare i det samiska självhushållet som många nu levande samer fostrats i.

Det organiserade samiska miljöarbetet påbörjades av de samiska riksorganisationerna. Från början var det mest inriktat på att bevara och freda naturmiljöer och ekologiska förutsättningar för de samiska näringarna. Efterhand har de samiska organisationerna och samebyarna även insett det nödvändiga i att ta egna initiativ på miljöområdet.

Historiskt har storskaliga naturingrepp inom det samiska områden orsakats av andra aktörer än samerna själv. En allt för omfattande utbyggnad av turistanläggningar, en okontrollerad skotertrafik, kalavverkning av skog, försurande nedfall mm är exempel på verksamheter som påverkar miljön i på ett negativt sätt.

Det nya som händer är den pågående klimatförändringen med mildare väder, kortare vintrar och förändrad vegetation.
Det finns också samlad samisk traditionell kunskap och erfarenhet bland renskötare och andra samer som lever i fjällbygden. Idag är de flesta överens om att under det senaste decenniet har skett stora förändringar som redan idag påverkar deras vardag och yrkesverksamhet. Klimatförändringen är någonting som alla talar om.